Europaparlamentets handlingsplan för energieffektivitet

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Meddelande från kommissionen: Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna"

KOM(2006) 545 slutlig

(2008/C 10/08)

Den 19 oktober 2006 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämda meddelande.

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 5 september 2007. Föredragande var Edgardo Maria Iozia.

Vid sin 438:e plenarsession den 27 september 2007 antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 145 röster för, 1 röst emot och 3 nedlagda röster:

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén uppskattar och stöder de målsättningar och åtgärder som Europeiska kommissionen föreslår. Energieffektivitet är det främsta och viktigaste åtgärdsområdet för att uppnå målen som fastställs i den europeiska energipolitiken. Målen omfattar en minskning av utsläppen av växthusgaser, även i syfte att bekämpa den onormala globala uppvärmningen, minskat utlandsberoende och slutligen värnandet om det europeiska systemets konkurrenskraft samtidigt som man garanterar tillgång till energi till rimliga priser.

1.2 Kommittén anser att detta är ett realistiskt mål, även mot bakgrund av den senaste rapporten från den mellanstatliga arbetsgruppen för klimatförändringar (IPCC), trots att det bör vara tekniskt möjligt att minska energiförbrukningen med ännu mer än 20 %. För att kunna genomföra detta bör nationella handlingsplaner upprättas som är anpassade till ländernas finansiella och tekniska grundförutsättningar, i syfte att säkerställa en rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna när det gäller att uppfylla målen, allt efter varje lands potential. Det vore lämpligt att även fastställa delmål till exempelvis 2012 och 2016, för att eventuellt förstärka åtgärderna om det förekommer större avvikelser.

1.3 Kommittén finner det lämpligt att föreslå att kommissionen inleder en särskild debatt om "livsstilar" och den så kallade "livskvaliteten". Vi undrar om kommissionen anser det vara realistiskt att kommande generationer kan ha samma livsstil med ökad konsumtion och förbrukning och med ökade utsläpp. Vetskapen om att detta är omöjligt innebär en utmaning som endast kan mötas med åtgärder som är beslutsamma, djärva och snabba. Ett problem är att se till att energisparande som också följs av en omedelbar höjning av köpkraften hos befolkningen inte leder till finansiering av ytterligare konsumtion, genom en reboundeffekt.

1.4 Kommittén föreslår att ytterligare en prioritering läggs till, nämligen uppbyggnad av distriktsnät för uppvärmning och kylning, något som skulle undvika den förlust på 33 % som sker vid omvandlingen av primärenergin.

1.5 Kommittén rekommenderar att man genomför positiva prioriterade insatser som stimulerar utvecklingen av nya yrkeskategorier inom energieffektivitetssektorn, spridningen av nya helhetslösningar för energi, utnyttjandet av FoU, utvecklingen av återvinning och bortskaffande av kommunalt avfall – något som också erbjuder många arbetsmöjligheter – samt åtgärder inom ramen för företagens sociala ansvar. Av högsta vikt är att uppmuntra till studier på energiområdet inom utbildningen på gymnasie- och universitetsnivå.

1.6 För att kunna genomföra de 75 initiativ som föreslås i handlingsplanen samt övervaka och utvärdera effektiviteten i fråga om alla de föreslagna instrumenten blir det nödvändigt att förstärka de enheter inom kommissionen som ska bevaka utvecklingen av denna verksamhet. Kommittén rekommenderar en noggrann behovsinventering och anpassning av de mänskliga och ekonomiska resurserna.

1.7 Kommittén anser det vara nödvändigt att förbättra unionens förmåga att framföra gemensamma ståndpunkter i sina internationella rapporter om energieffektivitet. Därför rekommenderar vi kommissionen att utröna om fördragen behöver ändras så att unionen får större befogenheter att företräda gemenskapen, samtidigt som medlemsstaternas rätt att självständigt bestämma vilken energimix som passar de egna behoven bevaras.

1.8 När det gäller de skattepolitiska åtgärder som vidtas för att uppfylla handlingsplanens målsättningar rekommenderar kommittén att man tar hänsyn till de svaga grupperna i samhället, som arbetslösa, pensionärer och arbetstagare. Dessa grupper måste skyddas både när det gäller "energiskatter" och skatteincitament.

1.9 Kommittén beklagar att samordningen mellan transport- och energipolitiken är bristfällig, med tanke på att dessa påverkas av tekniska och industriella villkor och problem som helt klart är komplementära med varandra, liksom med miljö- och industripolitiken, och uttrycker därför sin välgrundade oro för att kommissionens dokument utan en sådan samordning skulle förlora mycket av sin tilltänkta effekt.

1.10 Bostäder är det främsta åtgärdsområdet. De besparingar som kan göras är mycket stora, om man bara har en tydlig linje när man hanterar vissa grundläggande aspekter, som en kraftig skattereduktion i samband med åtgärder för förbättring av energieffektiviteten, slopande av administrativa bördor (tillstånd och godkännanden), förbättring av aktörernas kunskaper och utbildning, även genom offentliga insatser. De bostäder som tilldelas energicertifikat borde ges skattelättnader, eller om ägaren inte har beskattningsbar inkomst, ha rätt till energibonus i form av rabatterad elkostnad. Förmånliga tariffer upp till en viss nivå för den årliga konsumtionen bör inrättas. Byggsektorn och de som arbetar inom denna behöver utbildning om hur betydligt högre nivåer av energieffektivitet kan nås inom byggandet. Det behövs också incitament för att dessa nivåer ska uppnås.

1.11 Kommittén anser att finansieringen av de nödvändiga investeringarna bör fördelas mellan offentliga och privata deltagare. Mot bakgrund av positiva exempel från vissa medlemsstater skulle inrättandet av särskilda fonder, där det avsätts en liten del av den vinst som företagen inom sektorn genererar, kunna bli en allmän regel. Det är dock viktigt att detta inte leder till prishöjningar för slutkonsumenterna eller till en minskning av de betydande investeringar som är nödvändiga på produktionsområdet.

1.12 Kommittén menar att man måste involvera det civila samhället samt företagarorganisationer, fackföreningar och miljöorganisationer i denna stora utmaning. Det är endast genom breda kollektiva insatser och ökad medvetenhet och kunskap om problemen som påtagliga resultat kan uppnås, med tanke på att slutanvändarna ju faktiskt utgör de största energikonsumenterna. Medborgarna är de som berörs direkt när det gäller bostäder, yrkesverksamhet och privata resor. Att uppfostra till en ansvarsfull energiförbrukning är grundläggande, ända från de allra första skolåren. Hela samhället bör engagera sig i detta arbete, vilket också står för och allmänt bör leda till en ny medborgaranda. Alla EU-medborgare måste känna sig involverade i denna besparingsiver, vilket också ska göra det möjligt för kommande generationer att använda de naturtillgångar som i dag är allvarligt hotade av föroreningar och den klimatförändring som är följden.

1.13 Kommittén vill betona de positiva resultat som uppnåtts inom produktionen av hushållsapparater tack vare märkningskraven. Besparingar på upp till 70 % för kylskåp och 60 % för tvättmaskiner visar på denna metods effektivitet. Kommittén föreslår att samma modell som för ekodesign prövas på offentliga byggnader, bostäder, kollektivtrafik och privata resor, dvs. sektorer med en mycket hög energiförbrukning (mer än 70 % av den totala förbrukningen).

1.14 Kommittén rekommenderar att stor uppmärksamhet ägnas åt ineffektivitet vid produktion, överföring och distribution av energi. Över en tredjedel av energin går förlorad, vilket motsvarar 480 Mtoe. Ett exempel är högspänningsledningar för likström som minskar energiförlusten från över 10 % till 3 % per 1000 km i nätet. Högspänningsledningar för likström är också att föredra med tanke på de elektriska fält och magnetfält som befolkningen utsätts för, och de extremt lågfrekventa elektromagnetiska fält (ELF) som orsakas av växelströmsledningar minskas därmed.

1.15 Med tanke på de utmärkta resultat som hittills har uppnåtts på området solenergiomvandling vill kommittén uppmana kommissionen och rådet att uppmuntra och stödja spridningen av denna teknik.

1.16 Kommittén delar kommissionens målsättning att stödja utvecklingen av kraftvärmeanläggningar, även om standardiseringen av beräkningsmetoderna behöver påskyndas. Kommittén anser det också vara värdefullt att investera i program för att sprida trigeneration, och då även anläggningar som kan drivas med biomassa. Installation av småskalig kraftvärme bör främjas (direktiv 2004/8/EG – Kraftvärmepanna med en maximal kapacitet som understiger 50 kWe) och omfattas av programmen för elbesparing och miljövänlig teknik samt integreras i större omfattning än för närvarande i de nationella näten, inom ramen för utvecklingen av lokala kraftverk. Det är dock nödvändigt att ge stöd åt företagen för att kompensera för de ökade kostnader som det innebär att bygga om befintliga ledningsnät.

1.17 Gas- och elmarknaderna har ännu inte avreglerats fullständigt. Det är också nödvändigt att rättsligt separera de företag som förvaltar de tekniska monopolen och de som bedriver verksamhet i fri konkurrens.

1.18 Kommittén anser att användningen av elektroniska mätare är mycket intressant, eftersom den möjliggör fjärrstyrd energidistribution och hjälper till att reglera belastningen på näten. Dessa mätare är erkänt lämpliga anordningar och uppfyller kraven i EU:s direktiv om energieffektivitet.

1.19 Inom transportsektorn har man lagt mycket energi på att minska förbrukningen och utsläppen. Men den ständiga ökning av koldioxidutsläppen som främst beror på ökade privata transporter (men som även alla övriga typer av transporter bidrar till) kräver ännu större insatser (mellan 1990 och 2004 ökade utsläppen från transporter med 26 %). Kommissionen håller nu på att noggrant studera konsekvensanalysen för att fastställa hur man genom lagstiftningsåtgärder kan uppnå målet på 120 g CO2/km. Kommittén rekommenderar att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå denna målsättning samtidigt som man tar hänsyn till att åtgärderna måste vara rimliga samt tekniskt och produktionsmässigt genomförbara.

1.20 Kommittén vill peka på en risk med att i stor utsträckning ersätta fossila bränslen med biobränslen, nämligen att livsmedelsproduktionen och bränsleproduktionen kan komma att konkurrera om de odlingsbara ytorna, och att livsmedelspriserna kan skjuta i höjden och närma sig priserna för energiproduktion, som i sin tur kan närma sig priserna för fossila bränslen. Det kan därmed uppstå en konkurrenssituation [1] där svältande människor i Syd ställs mot bilister i Nord.

1.21 Kommittén vill ge sitt fulla stöd åt de finans- och skattetekniska stimulansåtgärder och strategier som kommissionen föreslår och uppskattar särskilt EIB:s och EBRD:s deltagande men även påpekandena om att ekonomiskt stöd från banksystemet i EU behövs för att genomföra de nationella energiplanerna. Kommittén efterlyser en särskild europeisk konferens om hur energieffektivitet ska finansieras, i syfte att öka aktörernas medvetenhet och uppmuntra den europeiska banksektorn att delta i genomförandet av en omfattande modernisering av den europeiska ekonomin.

1.22 Kommittén stöder inrättandet av en "borgmästarförsamling", men anser att målet att samla endast de 20 främsta europeiska städerna är alltför blygsamt. Man bör sätta upp mycket ambitiösare mål och de lokala erfarenheterna bör utnyttjas mer. En särskild portal eller andra kommunikationsformer för utbyte av goda erfarenheter mellan stora, medelstora och små städer inom EU, där över 80 % av den europeiska befolkningen bor, skulle ge utmärkta möjligheter till kontakter mellan lokala administratörer med ansvar för stadstrafikpolitiken och dem som ansvarar för närtjänster som direkt påverkar allmänheten.

1.23 Kommittén beklagar att handlingsplanen inte beaktar den viktiga roll som arbetsmarknadsparterna och den sociala dialogen kan spela på alla nivåer när det gäller att utvärdera, främja och utveckla politik för energisparande. Kommittén önskar att kommissionen aktivt ska verka för att hållbarhetstemat införs i den sociala dialogens nuvarande strukturer på olika nivåer, framför allt i de sektorsrelaterade strukturerna och de europeiska företagsråden. Fackföreningarna kan dessutom ha en viktig roll för kunskap och medvetenhet, både på EU-nivå och nationell nivå, genom att bidra till spridningen av välfungerande metoder.

1.24 Det är viktigt att insatser på området energibesparing knyts till väl fungerande metoder för företagens sociala ansvar, särskilt i multinationella företag. För att detta ska fungera behövs en förstärkt social dialog där samtliga frågor som rör energieffektivitet tas upp.

1.25 Att frågan om förbättrad energiintensitet har en internationell dimension framhålls mycket tydligt av kommissionen. Kommittén stöder förslagen till partnerskap och genomförandet av ett internationellt ramavtal. När det gäller den aviserade internationella konferensen om energieffektivitet påpekar kommittén att man inte bör underskatta möjligheten att få länderna i AVS-, Euromed- och grannskapspolitikprogrammen att delta. Internationellt samarbete är nödvändigt för att uppnå en hållbar utveckling och de diplomatiska ansträngningarna måste öka för att man före 2009 ska kunna enas om ett nytt internationellt protokoll när Kyoto-protokollet löpt ut. Detta blir ämnet för den konferens som kommer att hållas i år på Bali.

2. Kommissionens förslag

2.1 Meddelandet Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna har utarbetats med utgångspunkt i det mandat som Europeiska rådet våren 2006 förelade kommissionen efter att ha godkänt rekommendationerna i grönboken En europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning.

2.2 I korthet syftar förslagen i meddelandet till att uppnå målet att senast 2020 minska energiförbrukningen med mer än 20 % i förhållande till den beräknade förbrukningen, under förutsättning att ökningen av BNP ligger på en fastställd nivå och inga nya åtgärder vidtas. Om planen genomförs bör man kunna spara upp till 390 Mtoe (miljoner ton oljeekvivalenter) per år och minska koldioxidutsläppen med 780 miljoner ton per år. I termer av totala förbrukningsnivåer bör de föreslagna åtgärderna säkerställa en minskning med 1 % per år vid en BNP-ökning på 2,3 %, vilket om inga nya satsningar görs ändå skulle innebära en ökning av förbrukningen med 0,5 % per år. De investeringar som krävs bör kompenseras genom bränslebesparingar motsvarande ca 100 miljarder euro per år.

2.3 Grönboken om effektivare energiutnyttjande eller hur man kan göra mer med mindre ledde till de förslag som i det aktuella meddelandet utformats till ett komplext "paket" med 75 åtgärder på alla områden som berörs av eventuella energibesparingar. De sektorer som i första hand kräver åtgärder är byggnads- och transportsektorerna, där transportsektorn bland annat står för den högsta konsumtionen av oljeprodukter, men man bör också söka åstadkomma besparingar när det gäller produktion, överföring och omvandling av energi samt inom industrin.

2.4 Kommissionens plan innehåller både omedelbara och långsiktiga åtgärder över en sexårsperiod. Det står redan klart att det krävs ytterligare en handlingsplan för att man ska kunna uppnå målet att spara 20 % av energin senast 2020.

2.5 Undersökningen av möjliga energibesparingar uppvisar intressanta resultat inom slutanvändarnas sektor: Man skulle kunna spara 25 % av energin inom tillverkningsindustrin, framför allt inom perifer utrustning (motorer, fläktar och belysning), 26 % inom transportsektorn, genom att öka sammodaliteten och övergången till andra transportsätt som fastställts vid halvtidsöversynen av vitboken om transporter, 27 % inom bostadssektorn, exempelvis genom isolering av väggar och tak, bättre belysning och effektivare hushållsapparater, samt upp till 30 % i kommersiella byggnader, genom en genomgripande förbättring av energisystemen.

2.6 Strukturomvandling, tidigare politiska åtgärder och införandet av ny teknik förväntas leda till att energiförbrukningen minskar med 1,8 % (470 Mtoe) per år. Detta innebär att den totala minskningen, inbegripet den minskning med 20 % som de nya åtgärderna ska leda till (1,5 % per år för perioden 2005–2020 vilket motsvarar 390 Mtoe) bör bli 3,3 % per år. Under förutsättning av en väntad BNP-ökning med 2,3 % per år skulle energibesparingen totalt bli 1 % per år.

2.7 Handlingsplanens positiva effekter innefattar miljöskydd, minskad import av fossila bränslen, minskat beroende av tredjeland samt ökad lönsamhet och konkurrenskraft för den europeiska industrin, något som också beror på att teknisk innovation främjas av de processer som inleds och att den bidrar till ökad sysselsättning.

2.8 Handlingsplanen är indelad i tio prioriterade och brådskande åtgärder men kommissionen uppmanar medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna och alla berörda parter att vidta ytterligare åtgärder för att uppnå ett ännu bättre resultat. Det finns både sektorsrelaterade och övergripande åtgärder.

2.9 Bland de förstnämnda åtgärderna återfinns dynamiska krav på energiprestanda för olika produkter och tjänster, främjande av insatser inom energiomvandlingssektorn för att öka effektiviteten hos både ny och befintlig produktionskapacitet och drastiskt minska förlusterna i samband med överföring och distribution av energi. För transportsektorn krävs ett övergripande angreppssätt som omfattar alla berörda parter.

2.10 Den kommande strategiska planen för energiteknik, som förväntas antas under 2007, kommer att bidra till ökad effektivitet.

2.11 Man bör fästa stor uppmärksamhet vid "prissignaler" som kan bidra till ökad medvetenhet. Det är dessutom av yttersta vikt att införa lämpliga finansieringsinstrument på alla nivåer, inom skattepolitik och annan politik, som fungerar som incitament för producenter och konsumenter.

2.12 Energieffektivitet är en global utmaning som alltså kräver internationella avtal och partnerskap.

2.13 De fastställda målen kan uppnås bland annat genom noggrann tillämpning av gällande direktiv och förordningar, t.ex. direktivet om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster, direktivet om märkning av hushållsapparater och dess åtta tillämpningsdirektiv, direktivet om byggnaders energiprestanda, ekodesigndirektivet och förordningen om märkning.

2.14 De prioriterade åtgärderna

2.14.1 Märkning av apparater och utrustning samt minimistandarder för energiprestanda. Uppdatering av ramdirektivet 92/75/EEG med nya och dynamiska krav på apparater. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt förluster i stand by-läge. Man kommer att börja med 14 olika produktgrupper. Målet är att den största delen av de produkter som förbrukar mycket energi senast 2010 ska uppfylla de minimikrav som föreskrivs i direktivet om ekodesign och märkningssystemen.

2.14.2 Krav på byggnaders prestanda och byggnader med mycket låg energiförbrukning ("passiva hus"). Tillämpningsområdet för direktivet om byggnaders energiprestanda utvidgas (för närvarande gäller det endast för byggnader med en yta större än 1000 m2), och under 2009 utarbetas ett nytt direktiv med minimikrav på EU-nivå för nya och renoverade byggnader (kWh/m2). Tillsammans med byggnadssektorn ska man studera strategier för hus med mycket låg energiförbrukning.

2.14.3 Att effektivisera elproduktion och -distribution. Sektorn för energiomvandling förbrukar cirka en tredjedel av all primärenergi, den genomsnittliga omvandlingseffektiviteten för elproduktion är för närvarande cirka 40 %. Med ny elproduktionskapacitet kan man uppnå en effektivitetsgrad på 60 %. Även förluster vid överföring och distribution av el, som uppgår till cirka 10 %, kan minskas ordentligt. Man kommer att fastställa minimikrav på effektivitet för ny el-, värme- och kylkapacitet lägre än 20 MW. Genomförandet av direktivet om främjande av kraftvärme (2004/8/EG) förväntas innebära nya framsteg. Minimikrav och regler för fjärrvärme kommer att införas.

2.14.4 Att göra bilar bränsleeffektivare. För att minska koldioxidutsläppen från bilar kommer kommissionen, om nödvändigt, att under 2007 föreslå bestämmelser som ska garantera att målet 120 g CO2/km uppnås senast 2012. Särskilt skattepolitiska instrument med koppling till koldioxidutsläpp är under utvärdering. Även däcktillverkarna är intresserade av att bidra till energieffektiviteten (som kan uppgå till 5 %), genom bestämmelser som rör rullmotstånd och korrekt luftpåfyllning. Kommissionen kommer att utarbeta en grönbok om stadstransporter för att främja användningen av kollektivtrafik och föreslå andra lämpliga instrument för att tackla problemet på ett mer radikalt sätt, framför allt i områden med hög trafikbelastning.

2.14.5 Att underlätta lämplig finansiering av investeringar i energieffektivitet för små och medelstora företag och energitjänstföretag. Kommissionen kommer att uppmana banksektorn att erbjuda särskilda finansieringspaket för energisparande. För att främja ekologiska innovationer bör gemenskapsfinansiering i form av de gröna investeringsfonderna och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation framför allt rikta sig till små och medelstora företag.

2.14.6 Att förbättra energieffektiviteten i de nya medlemsstaterna. Kommissionen kommer att uppmuntra staterna att i större utsträckning använda de medel som är avsedda för sammanhållningspolitik så att framsteg kan göras på energieffektivitetens område.

2.14.7 Enhetlig beskattning. I den kommande grönboken om indirekt beskattning och i samband med översynen av direktivet om energiskatter kommer överväganden om energieffektivitet och miljöskydd att integreras. Möjligheten att använda skattelättnader som incitament för företag och för konsumenter i samband med produktion och inköp av energisnåla apparater och utrustning kommer att undersökas.

2.14.8 Att öka medvetenheten om energieffektivitet. Kompetensutveckling samt utbildnings- och informationssatsningar för energiansvariga inom industrin och offentliga försörjningsföretag kommer att främjas. Skolorna kommer att få särskilda läromedel på detta område.

2.14.9 Energieffektivitet i tätbebyggda områden. Under 2007 kommer kommissionen att inrätta en "borgmästarförsamling" genom vilken de 20 största och mest innovativa städerna på området energieffektivitet i Europa kan utbyta bästa praxis.

2.14.10 Globalt främjande av energieffektivitet. Syftet är att tillsammans med de viktigaste partnerländerna på handelsområdet och de främsta internationella organisationerna ingå ett ramavtal om att förbättra energieffektiviteten i slutanvändarsektorn och i fråga om energiomvandling.

Slutsatser

Kommissionen avslutar sitt dokument med att avisera en halvtidsöversyn av handlingsplanen 2009 och med att be rådet, Europaparlamentet samt beslutsfattare på nationell och regional nivå om ett starkt stöd vid genomförandet.

3. Allmänna kommentarer

3.1 Kommissionens handlingsplan syftar till att utifrån ett helhetsperspektiv ta de initiativ som behövs för att uppnå det ambitiösa mål som föreskrivs, att senast 2020 minska energiförbrukningen med 20 %, så att koldioxidutsläppen minskar med 780 Mtoe per år. Kommittén anser att detta är ett realistiskt mål, även mot bakgrund av den senaste rapporten från den mellanstatliga arbetsgruppen för klimatförändringar (IPCC), trots att det bör vara tekniskt möjligt att minska energiförbrukningen med ännu mer än 20 %. För att kunna genomföra detta bör nationella handlingsplaner upprättas som tillsammans gör det möjligt att åstadkomma önskat resultat och som är anpassade till ländernas finansiella och tekniska grundförutsättningar, i syfte att säkerställa en rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna när det gäller att uppfylla målen, allt efter varje lands potential.

3.2 Det vore lämpligt att även fastställa delmål till exempelvis 2012 och 2016, för att eventuellt förstärka åtgärderna om det förekommer större avvikelser. Översynen 2009 ligger dock alltför nära i tiden för att tillåta ett välgrundat omdöme. Kommittén rekommenderar även ett långsiktigt mål (2040/2050), för att man inte ska förlora energibesparingarna ur sikte. Inom loppet av några år kommer investeringar i energiproduktion baserad på fossila bränslen, som uppgår till flera miljarder euro, att ha spelat ut sin roll. Det är nödvändigt att ersätta dessa anläggningar så smidigt och så snart som möjligt. Detta blir en epokgörande utmaning, rakt motsatt till dagens trend med till exempel skyskrapor av glas på upp till 120 våningar som är upplysta dygnet runt eller med all mark som används till transportinfrastruktur. Myndigheterna måste snarast bli medvetna om storleksordningen på problemet med att finna nya energikällor.

3.3 Kommissionen lägger fram en plan som borde minska energiförbrukningen samtidigt som livskvaliteten bibehålls. På grundval av denna målsättning räknar man med att energiintensiteten ska minska med 3,3 % per år senast 2020 om BNP konstant ökar med 2,3 %, vilket innebär att den reella ökningen av energiförbrukningen blir 1 % per år, vilket motsvarar en total minskning av förbrukningen med 14 % mellan 2005 och 2020. Kommittén finner det lämpligt att föreslå att kommissionen inleder en särskild debatt om "livsstilar" och den så kallade "livskvaliteten". För en del människor handlar högre livskvalitet om antalet hushållsapparater, mobiltelefoner och bilar per person, medan andra mäter kvaliteten i utsläpp av koldioxid och partiklar, trafikstockningar, restider och kvaliteten på de allmänna tjänsterna. Om man enbart talar om energieffektivitet och energisparande är det självklart att även den mest blygsamma förändring, i livsstilsbegreppets mest miljörelaterade mening, kan bidra till att målen uppnås snabbare. Vi undrar om kommissionen anser det vara realistiskt att kommande generationer kan ha samma livsstil med ökad konsumtion och förbrukning och med ökade utsläpp. Problemet består i att acceptera att energisparande inte får användas för att finansiera ännu mer konsumtion till följd av en reboundeffekt. Man måste i tid inse att det är nödvändigt att reformera det ekonomiska systemet i syfte att bygga upp lämplig infrastruktur och förse de nya generationerna med ett adekvat värderingssystem, som kan omfatta följande: [2]

- Minska resursanvändningen och energiförbrukningen.

- Förebygga luft-, vatten- och markföroreningar.

- Minska avfall redan vid källan.

- Minimera riskerna för människor och miljö.

3.3.1 Det är nödvändigt att sprida ansvaret för energieffektiviteten på alla nivåer genom att vid sidan av de nationella planerna också utarbeta regionala och lokala sådana. De offentliga myndigheterna i regioner och kommuner måste delta i denna stora utmaning. Handlingsplanens omfattning och betydelse utgör en verklig utmaning. Vissa livsstilsaspekter som förknippas med framstegen under 1900-talet kommer att överges och det estetiska begreppet bör ge plats för etiska värderingar som omfattar acceptans ur energieffektivitetssynpunkt, något som redan gäller för pälsar från sällsynta djur eller föremål av elfenben. En skyskrapa med glasade väggar eller en stadsjeep bör anses vara oacceptabelt. En sådan djupgående förändring av det rådande värderingssystemet kräver samverkan även med det privata näringslivet, som borde ta tillfället i akt att inleda sin omvandling för att uppnå energieffektivitet och därmed skapa fördelar på global nivå. Dessa nya värderingar bör också användas i reklamen, i stället för de ofta motsägande budskap som upphöjer vikt och onödig motorstyrka till statussymboler.

3.4 Handlingsplanen innehåller tio prioriterade åtgärder som är indelade i fyra prioriterade åtgärdsområden: omvandling, överföring och distribution av energi; bostadshus och kommersiella byggnader; transporter samt industri och jordbruk. Tillsammans står dessa sektorer för mer än 90 % av förbrukningen. Andra initiativ kommer att röra internationella avtal, partnerskap för utarbetande av normer för utbildning, information och kommunikation, i syfte att åstadkomma största möjliga samverkan och göra alla berörda aktörer ansvarsmedvetna.

3.5 Kommittén föreslår att ytterligare en prioritering läggs till, nämligen införandet av åtgärder för att minska användningen av fossila bränslen för uppvärmning och kylning. I förslaget utvecklas inte heller möjligheterna att upprätta distriktsnät för uppvärmning och kylning, något som skulle undvika den förlust på 33 % som sker vid omvandlingen av primärenergin. Potentialen skulle rentav kunna fördubblas om distriktsnäten kopplades ihop med användningen av förnybar energi eller avfallshantering, vilket skulle innebära besparingar på upp till 50,7 Mtoe/år. Kommittén föreslår att man vid sidan av de prioriterade åtgärderna inleder konkreta prioriterade initiativ, särskilt utveckling av nya yrkeskategorier inom energieffektivitetssektorn, spridning av nya helhetslösningar för energi, främjande av nya produkter som sparar energi och minskar nedsmutsningen, uppvärdering av FoU på både nationell och europeisk nivå, med en avsevärd ökning av de tilldelade budgetmedlen samt utnyttjande av alla de tekniska resurser som redan finns tillgängliga. Ytterligare åtgärdsområden skulle kunna vara att utveckla återvinning och bortskaffande av kommunalt avfall, något som erbjuder många möjligheter, och åtgärder inom ramen för företagens sociala ansvar eller frivilliga överenskommelser inom företagen, med aktivt deltagande från arbetstagarna och användning av EMAS-förfarandena.

3.6 I kommissionsdokument aviseras många lagstiftningsåtgärder, exempelvis nya direktiv och förordningar och en översyn av de befintliga instrumenten, i syfte att skärpa de befintliga standarderna (den 7 februari 2007 aviserades ett utsläppstak för koldioxid för bilindustrin). Kommittén noterar kommissionens förslag och rådets beslut från vårtoppmötet i mars, men anser att man måste understryka att ett mycket stort antal begagnade bilar har förts in i de länder som anslöt sig vid utvidgningarna i maj 2004 och januari 2007 och att denna införsel fortsätter och takten snarare har ökat. Kommittén menar att det krävs många år för att byta ut hela bilparken i dessa medlemsstater, och tror inte att detta kan ske som en följd av en tvingande norm för den befintliga fordonsparken.

3.7 I dokumentet beaktas inte möjligheter att stärka gemenskapens ansvar och befogenheter för att säkerställa att man uppnår målen och för att kunna tala med en gemensam röst i internationella sammanhang. Kommittén ser positivt på Europeiska rådets dokument och antagandet av den nya europeiska energipolitiken, som innebär att energipolitiken blir en av prioriteringarna i framtiden för unionen och som stärker unionens samarbete och yttre politik. De rättsliga begränsningarna i de gällande fördragen, som innebär att medlemsstaterna har exklusiva befogenheter i fråga om energipolitik, uppvägs på sätt och vis genom en verklig förstärkning av unionens befogenheter som företrädare i diskussioner med tredje land, även om befogenheterna enligt artikel 174.4 betraktas som delade och unionen ges en särskild roll i samarbetet med internationella organisationer. Det är uppenbart att ju större samordningen mellan politikområdena blir, desto bättre blir unionens förhandlingskapacitet. Kommittén skulle gärna se att parlamentet, rådet och kommissionen beaktade möjligheten att ändra fördragen så att unionen får större befogenheter än i dag att företräda gemenskapen i samtal med externa parter.

3.8 I direktiv 2006/32/EG om energieffektivitet hänvisas dels till strategin som grundas på bredare användning av så kallade vita certifikat, dels till nationella handlingsplaner, som ska utvärderas av kommissionen. I denna handlingsplan föreskrivs en avsevärd ökning av kommissionens aktivitet vad avser både lagstiftnings- och regleringsinitiativ och utvärderingsåtaganden. Kommittén anser att erfarenheten hittills är positiv, även om vissa brister kunnat konstateras i samband med inrättandet av marknaden för vita certifikat, också beroende på att bestämmelserna i medlemsstaterna inte varit enhetliga. För att genomföra direktivets mål och för att göra kommissionens verksamhet i frågan effektiv krävs en ökning av antalet personer inom kommissionen som arbetar med dessa frågor. Kommissionen uppskattar behovet till cirka 20 personer. Kommittén rekommenderar en noggrann resursinventering och föreslår en förstärkning av de befintliga resurserna.

3.9 Genomförandet av dessa åtgärder skulle innebära besparingar och en minskning av mervärdesskatteintäkterna, något som skulle kunna påverka gemenskapsbudgeten. Inkomstbortfallet kommer dock att mildras genom ökningen av nya aktiviteter i samband med politiken för energieffektivitet. Kommittén uppmanar kommissionen att göra en bedömning i frågan eftersom EESK anser att detta scenario inte beaktas i konsekvensanalyserna. Kommittén anser att unionens nuvarande resurser är helt otillräckliga för att kunna täcka samtliga gemenskapsprogram, vilket innebär att resursbrist kan uppstå i projekt av mycket stort intresse, även sådana som syftar till energisparande. Införandet av en eventuell energiskatt får utgöra en del i en skattepolitik som tar hänsyn till socialt svaga befolkningsskikt och inte får negativa konsekvenser på de nuvarande nivåerna vad avser social trygghet och offentliga tjänster.

3.10 Handlingsplanen präglas av svårigheterna att genomföra de mål som fastställdes i vitboken om transporter. I halvtidsöversynen erkänner kommissionen att de svårigheter och problem som funnits hittills har förhindrat ett fullständigt genomförande av förstärkningen av järnvägs- och sjötransporterna, som skulle innebära en avsevärd energibesparing. En sådan förstärkning bör absolut prioriteras, med tanke på den tid det tar att dels bygga ut infrastrukturen, dels förändra människors levnadsvanor. Större vikt bör läggas vid att förbättra resandet till och från arbetet för de anställda, ett område som i dag är kraftigt eftersatt på grund av en strategi som är mer inriktad på snabba ekonomiska resultat än på att tillgodose behoven av kollektivtrafik, exempelvis den prioritet som förbehållits investering i höghastighetsförbindelser. Att förbättra resandet från och till arbetet innebär inte bara en besparing utan också en betydligt högre livskvalitet för människor. De offentliga investeringar som krävs för att förstärka kollektivtrafiken konfronterades under en femårsperiod också av den ekonomiska kris som negativt påverkade statsbudgeten i många medlemsstater. Det bristande genomförandet av planerna för nödvändig infrastruktur, gemenskapens minskade finansiering av de strategiska planerna för TEN-korridorerna (från 20 till 7,5 miljarder euro) och de största europeiska biltillverkarnas strategier har bidragit till att planen inte längre är aktuell. Kommittén kommer inom kort att anta ett viktigt yttrande om transporter i stadsområden som visar att kollektivtrafiksystemen används allt mindre och där kommittén föreslår lösningar för att minska privatbilismen [3]. Kommittén beklagar att samordningen mellan transport- och energipolitiken är bristfällig, med tanke på att dessa påverkas av tekniska och industriella villkor och problem som helt klart är komplementära, liksom med miljö- och industripolitken, och uttrycker därför sin välgrundade oro för att kommissionens dokument utan en sådan samordning skulle förlora mycket av sin tilltänkta effekt.

3.11 Dessa svårigheter återfinns i kommissionens lagstiftning, meddelanden och rekommendationer. På EU-nivå är problemen desamma som på nationell nivå, med den försvårande omständigheten att det är på EU-nivå som den nationella politiken bör samordnas (och inte tvärtom).

3.12 En europeisk energipolitik bör vara hållbar i alla sociala skikt, utan att skapa skillnader i behandling vad avser tillgången till energitjänster som erbjuds av företagen, effektiva hushållsapparater eller lägenheter. En sådan politik bör öka sysselsättningsgraden, vilket säkerligen är möjligt på kort sikt inom bostadsområdet. För varje slags insats som ska öka energieffektiviteten bör man klargöra vilken nytta den får för användarna, så att man relativt snabbt och lätt kan beräkna hur lång tid det tar att amortera kostnaderna.

3.13 Finansieringen bör inte enbart belasta de offentliga finanserna: Med tanke på de mycket stora vinster som energi- och elindustrin gör skulle man kunna inrätta en fond med en liten del av dessa vinster, något som för övrigt redan prövats i några medlemsstater. Man bör dock se till att detta inte leder till ökade priser för slutkonsumenterna och minskade strategiska investeringar från företagens sida. Man bör naturligtvis ta hänsyn till att varuproducerande näringar måste göra betydande investeringar för att tillgodose den ökade efterfrågan samtidigt som kostnaderna hela tiden ökar. När det gäller andra fossila resurser är priset kopplat till oljans prisutveckling men kostnaderna för forskning är mycket lägre, liksom för distributionsnäringen. Bidragen till fonden bör därför ta hänsyn till dessa stora skillnader i forskningskostnader. En differentiering mellan de olika medlemsstaterna är tänkbar, med tanke på att de olika ländernas lagstiftning skiljer sig åt när det gäller kraven på energiföretagens investeringar i forskning om energieffektivitet och kontroll av prisnivån. Detta skulle kunna vara en lösning som gör det möjligt för småhusägare utan finansiella resurser att öka energieffektiviteten i sina bostäder och därmed inleda en "god cirkel" som leder till ökad sysselsättning.

3.14 Skattelättnader, som bör användas med yttersta försiktighet, bör ta hänsyn till dem med de lägsta inkomsterna som, eftersom de inte betalar skatt, skulle utestängas från åtgärder som syftar till att stimulera en effektiv energipolitik. Effektivitetsrabatt borde utgå även till låginkomsttagare som inte betalar direkt skatt.

3.15 Kommittén menar att man måste genomföra medvetandehöjande kampanjer på europeisk, nationell och regional nivå, samordnade om ett ämne i taget (en månad kan man t.ex. i Europa tala om belysning, nästa månad om kollektivtrafik, en annan gång om miljövänlig och effektiv uppvärmning eller kylning osv.). Man skulle kunna lansera en kampanj som syftar till att ta fram idéer och förslag och därmed fortlöpande sprida medvetenheten om de krav som måste uppfyllas. Endast om den breda allmänheten blir medveten om problemen är det möjligt att uppnå konkreta resultat. Den demokratiska debatten, medverkan från företrädare för de olika berörda intressegrupperna och de offentliga myndigheterna kommer att spela en väsentlig roll för att förvaltningen av de planerade åtgärderna ska kunna ske effektivt. De medlemsstater som har större tillgång till tekniska rådgivare på området för energieffektivitet bör ta hand om utbildningen av rådgivare i de andra medlemsstaterna i syfte att få till stånd en jämn spridning av den kunskap som är nödvändig för att genomföra planen. I alla medlemsstater bör man uppmuntra till universitets- och gymnasiestudier på energiområdet och uppmuntra till mellanregionalt samarbete. Kommissionen bör kunna spela en effektiv samordnande roll.

3.16 Det gäller att försöka hitta den nödvändiga jämvikten mellan behovet av att förse alla med nödvändiga förbättringar och det ekonomiska och produktiva systemets kapacitet att hantera alltför plötsliga förändringar. Om kostnaderna upplevs som alltför höga finns det en konkret risk för att den energiintensiva industrin flyttar till mindre "krävande" områden. Snabbheten i förändringarna bör stå i nära korrelation till möjligheterna till anpassning och styrning av kostnaderna. Man bör studera åtgärder som gör det möjligt att ingå långsiktiga avtal som garanterar stabila och varaktiga energipriser i utbyte mot åtaganden som leder till investeringar när det gäller innovation och teknik samt infrastrukturer för produktion, transport och distribution. Sådana investeringar borde bedömas ur ett energieffektivitetsperspektiv. Användningen av frivilliga avtal ska ses som något positivt men det kräver också konkreta och snabba kontrollinsatser från de regionala organens sida samt en vilja att ersätta dem med bindande avtal om de bedömts vara ineffektiva.

3.17 De åtgärder som utformas bör alltid ta hänsyn till marknaden, som blir allt mer global. En eventuell höjning av energipriserna skulle kunna vålla stora problem för de sektorer som är stora energiförbrukare, som till exempel aluminium- och cementindustrin. Man bör alltid vägledas av Lissabonmålen och säkerställa att det europeiska systemet upprätthåller sin konkurrenskraft och kan räkna med energipriser som ligger i linje med det globala ekonomiska systemet. Det är emellertid svårt för Europa att leva med de återkommande signaler om omlokalisering som vissa sektorer och företag fortsätter att hota med. De företag som omlokaliserar enbart för att öka sina vinster borde bestraffas, eftersom detta förutom de sociala, och ibland grava, problem som blir följden och som samhället får ta hand om, även orsakar snedvridning av konkurrensen på inre marknaden när de säljer produkter som producerats utan några restriktioner i mer toleranta tredjeländer.

4. Särskilda kommentarer

4.1 EESK har inte för avsikt att analysera varje enskild åtgärd som föreslås (cirka 75) av uppenbara metod- och sakskäl, men kommittén anser det nödvändigt att redovisa sina ståndpunkter om de viktigaste åtgärderna och förslagen i dokumentet och bilagorna. EESK har anordnat en hearing med många värdefulla inlägg från de medverkandes sida som bidragit till ny kunskap och kompletterar kommitténs synpunkter på ett avgörande sätt.

4.2 Kommittén vill först notera att de åtgärder som hittills antagits i fråga om dynamiska krav på energiprestanda för produkter som förbrukar energi, för byggnadssektorn och energitjänster har gett goda resultat. Producenter och konsumenter har varit mycket intresserade och villiga att utöka utbud och efterfrågan på nya, allt effektivare produkter. De omedelbara besparingarna, de ökade kunskaperna och den ökade miljömedvetenheten gör att man kan säga att denna politik är omedelbart genomförbar och att den kan åstadkomma de önskvärda resultaten. Ekodesign är en framgångsfaktor och något som den breda allmänheten uppskattar, och uppmärksamheten riktas alltmer mot produktinnehåll. Man bör uppmuntra den ambition som redan finns hos vissa producenter att betona hur viktigt det är med energieffektivitet och att ge konsumenterna detaljerade instruktioner för en energieffektiv användning av deras produkter. Den amerikanska modellen med specifika stimulansåtgärder för företag som utvecklar ekodesign har gett mycket uppmuntrande resultat och är också något som man kunde ta efter. Kommittén anser att stöd till företagen i form av skattekrediter till företag som utvecklar och tillverkar energieffektiva produkter kan vara avgörande för att uppnå ett positivt resultat. En förutsättning är dock att man samtidigt övervakar både marknad och produkter, i likhet med vad som skett inom den mekaniska sektorn. Denna övervakning ska uppfattas som en garanti för att skickliga producenter ska slippa se sina investeringar i energieffektivitet gå om intet och den bör hanteras av behöriga regionala myndigheter.

4.2.1 Märkning är ett lämpligt alternativ som bör uppmuntras och spridas till så många produkter som möjligt och även omfatta fordons- och byggsektorn. EESK stöder förslaget och uppmanar kommissionen att fastställa minimikrav för energieffektiviteten för de 14 fastställda produkterna. Kommittén menar dock att man bör fästa särskild uppmärksamhet på specifika marknadssegment för att korrigera konkurrenssnedvridning som orsakas av nya bestämmelser. Minimikrav bör också fastställas för andra produkter avsedda för slutlig förbrukning. Prioriteringen av arbetet på att minska förbrukningen genom stand by- och vilolägen stöds av kommittén som vill framhäva vikten av denna åtgärd som skulle kunna bidra till minskad förbrukning med upp till 70 % genom successivt ersättande av de apparater som används. Kommittén anser dessutom att "Energy Star"-överenskommelsen också i EU bör innebära att det krävs registrering (något som redan är fallet i USA) i samband med offentlig upphandling av kontorsutrustning, och EESK "förväntar sig att kommissionen själv föregår med gott exempel". [4] Ett sådant avtal bör förhandlas fram också med de stora producenterna i Ostasien, som numera har en avsevärd andel av hemelektronikmarknaden.

4.2.2 När det gäller hushållsapparater saknas det metoder för snabb kontroll av att märkningen är sanningsenlig och för sanktioner vid missbruk, vilket riskerar att allvarligt skada seriösa företag som investerar i energieffektivitet samt att olämpliga produkter släpps ut på marknaden. Det som framför allt bör uppmuntras är att man byter ut de äldsta hushållsapparaterna (200 miljoner apparater som är äldre än 10 år beräknas vara i bruk i Europa), vilket ger en större besparing, och man bör också förhindra att föråldrade hushållsapparater hamnar på andrahandsmarknaden i utvecklingsländerna. Man bör också kontrollera att de initiativ som syftar till att finansiera köp av hushållsapparater endast avser de mest energieffektiva apparaterna.

4.2.2.1 Här finns det anledning att påpeka att tillverkare av hushållsapparater som vägrar att ställa upp på en frivillig självreglering underförstått deklarerar att det behövs obligatoriska åtgärder för att reglera marknaden. Avsaknaden av sanktioner mot skrupelfria producenter och importörer som sätter A-klassmärkning på produkter som inte uppfyller fastställda krav på energieffektivitet har helt klart lett till att "falska" energisnåla hushållsapparater sprids på marknaden. Dessa brister, som påtalats av de europeiska företag som kräver en "bestämmelse", ger återigen anledning att fundera över hur effektiva frivilliga avtal överhuvudtaget kan bli.

4.2.3 Inom byggbranschen kan avsevärda besparingar göras, och redan i dag finns material, konstruktionsmetoder och alternativ uppvärmning (t.ex. kondensationspannor) med 6 % – 11 % lägre bränsleförbrukning genom återanvändning av värme som annars försvinner. Energiförbrukningen för luftkylning borde kunna minskas genom att solskydd monteras på byggnadernas fasad, i och med att invändiga solskydd avskärmar ljuset men till stor del håller kvar värmen. Man bör framför allt uppmuntra till att antalet s.k. passiva hus ökar (byggnader med mycket låg energiförbrukning). Till denna kategori hör sådana hus som förbrukar högst 15 kWh/m2 per år (sommar som vinter) när det gäller den grundläggande energiåtgången i samband med kylning och uppvärmning. Man behöver också ange totalförbrukningen (sufficiency) och begränsningen av primärkonsumtionen där allt ingår (belysning, hushållsmaskiner), inbegripet torkning av kläder (att torka ett kilo tvätt kan förbruka 3–4 gånger så mycket energi som tvättningen). Om man beräknar att energiförbrukningen genom de besparingar som kan göras kan gå ner från i genomsnitt 180 kWh/m2 per år till cirka 15 kWh/m2 per år kan vi åstadkomma en besparing (efficiency+sufficiency) på upp till 90 %! (Ett exempel är orten PH Wiesbaden 1997 med 22 hus och en genomsnittsförbrukning på 13,4 kWh/m2 per år eller Kronsberg 1998 med 32 passiva hus och en genomsnittsförbrukning på 14,9 kWh/m2 per år). Att släppa ut detta slags produkter på den europeiska marknaden bör uppmuntras för att främja en allmän tillgång till denna teknik till rimliga kostnader.

4.2.4 Kommittén menar att det krävs offentliga investeringar för energieffektivitet i sociala bostäder och offentliga byggnader, i kombination med förnybara energikällor, i synnerhet i de nya medlemsstaterna där möjligheterna att uppnå betydande resultat i fråga om energisparande är stora. Vid sidan av de program som finns för att harmonisera standarderna och för att utveckla utbildningen av tekniker med specialinriktning anser kommittén att en del av strukturfonderna bör användas i detta syfte, och EESK uppmanar de europeiska finansinstituten att uppmuntra investeringar på området förbättring av byggnaders energieffektivitet.

4.2.4.1 Passiva hus i egentlig mening kräver en viss typ av konstruktion (superisolering av väggar och golv, rör för förcirkulationering av inluften under själva huset) som gör det svårt och dyrt att helt anpassa befintliga hus till denna standard. Detta innebär att man bör göra de största satsningarna på att införa den passiva standarden för största möjliga antal nybyggnationer, framför allt offentliga byggnader, där denna standard så småningom borde bli obligatorisk. Vid sidan av detta bör man i samband med restaurering och underhåll av privata byggnader, som även kan stödjas genom roterande fonder med mycket låga räntesatser, se till att använda de passiva husens energieffektiva lösningar. Man bör vara medveten om att nu befintliga byggnader till stor del kommer att vara i bruk 2020. För hus som hyrs ut måste det bli ekonomiskt lönsamt för ägaren att göra en omfattande investering i energibesparingssyfte i lägenheterna trots att det är hyresgästerna som kommer i åtnjutande av de direkta fördelarna.

4.2.4.2 I sin konsekvensanalys (SEK(2006) 1175) förväntar sig kommissionen att man genom en ändring av direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda skulle kunna uppnå besparingar på upp till 140 Mtoe genom en sänkning av tröskelvärdet på 1000 m2 för minimikrav på energiprestanda (vilket innebär en ökning för offentliga byggnader) och en bredare användning av energicertifikat (vita certifikat). EESK hyser vissa tvivel om möjligheterna att genomföra detta mål på kort tid [5]. Kommittén anser att medlemsstaterna bör skaffa enhetliga instrument för att mäta konsekvenserna av regleringen (exempelvis kvaliteten i värmeisoleringen) och vara tvungna att anta effektivare kontrollåtgärder (jfr t.ex. skillnaderna mellan Frankrike, där kontrollerna är få, och Flandern, där de är mycket strikta). På detta område bör rådet och parlamentet utreda vilken rättslig grund som finns för att ge kommissionen befogenheter att ta fram en förordning som kan ersätta förslaget till nytt direktiv genom att helt enkelt avskaffa direktiv 2002/91 efter 2009.

4.2.4.3 I en universitetsuppsats [6] som nyligen publicerats betonas följande:

1. "När man tar itu med att bygga om energisystemet i ett befintligt hus, vare sig det är ett bostadshus, en affärslokal eller en skola, är det inte alltid möjligt att nå de energimål som gäller för hus med låg förbrukning eller för passiva hus…

2. För att genomföra en renovering krävs en investering som kan vara betungande för den enskilde. En potentiellt mer lönsam investering kanske inte kommer i fråga på grund av bristande ekonomiska tillgångar.

3. För att få en energiförbrukningsnivå som motsvarar ett passivt hus genom bättre isolering krävs specifika tekniska kunskaper som inte är omöjliga att tillägna sig. Dessa kunskaper ska inte enbart utnyttjas under projektskedet utan särskilt också under det operativa skedet.

4. Energianvändningen täcker användarens basbehov på olika områden och är inte anpassningsbar: plötsliga förändringar av energipriserna medför inte en lika plötslig förändring av vanorna på kort sikt. Minskad konsumtion och forskning kring alternativa energikällor är en naturlig följd av människors anpassning till en ny långsiktig jämvikt, men därmed uppnås endast en obetydlig förbättring av flexibiliteten i efterfrågan på energi."

4.2.4.4 Denna analys visar att ett riktigt tjockt lager isolering (minst 16 cm) medför besparingar som alltid berättigar en investering i syfte att uppnå det energimål som gäller för passiva hus, särskilt om man jämför med traditionella hus. Ur operativ synvinkel är det alltså tydligt att isolering av ytterväggar är den åtgärd som jämförelsevis lönar sig bäst, medan man genom en analys av samtliga ombyggnadsinsatser kan få fram ett optimalt avkastningsvärde för investeringen.

4.2.5 När det gäller de vita certifikaten motverkas de positiva erfarenheterna, som dock ännu är begränsade, i de länder där dessa används i viss mån av den svaga industriella innovationen i vissa av unionens länder. Ett effektivt system för energicertifikat kräver realistiska mål i förhållande till den teknisk-ekonomiska potentialen, en rad olika alternativ för genomförandet (sektorer, projekt, aktörer, kostnader) ett säkerställande av marknadens funktion (strukturen för utbud och efterfrågan, konkurrensvillkor), tydliga, enkla och icke-diskriminerande bestämmelser (villkor för marknadstillträde, marknadsbestämmelser) samt trovärdiga sanktioner. Finns dessa förutsättningar på den eventuella europeiska marknaden för energicertifikat? En eventuell spridning bör därför genomföras med erforderlig försiktighet.

4.3 Förlusterna vid energiomvandlingen är lika stora som hela primärkonsumtionen av energi i bostäder och industri: 33 %, vilket är lika med 580 Mtoe. Kommittén anser att detta bör vara ett primärt åtgärdsområde. Förlusterna vid energiomvandlingen är en viktig faktor när avstånden är stora. En sektor där utveckling säkert kommer att ske är moderna högspänningsledningar för likström, där cirka 3 % av energin förloras per 1000 km i nätet. En sådan teknik skulle inte bara ge avsevärda besparingar utan också eliminera de elektromagnetiska effekter som uppstår vid överföring av växelström, som den emission av elektromagnetisk strålning som är förknippad med växelströmsöverföring. Med aktuell teknik är denna typ av överföring redan ekonomiskt möjligt på långa avstånd (den används sedan årtionden i Sverige och USA och ökar i hela världen), medan kostnaderna för anläggningar för omvandling till växelström med låg spänning för lokal användning fortfarande anses vara för höga när det gäller korta avstånd. Särskilda forskningsprojekt bör uppmuntras för att minska dessa kostnader. [7]

4.3.1 Ett annat åtgärdsområde är stöd till användning av solvärmekraftverk som skulle kunna genomföras i partnerskap med Euromed-länderna, där det finns vidsträckta ökenområden med konstant och stark solinstrålning. I en färsk rapport som beställts av Tysklands miljöministerium framhålls den strategiska betydelsen av sådan teknik av den italienska Nobelpristagaren Carlo Rubbia. Experiment pågår redan i Granada. Enel har i samarbete med Enea inlett ett projekt där man för första gången i världen integrerar ett gaseldat kombikraftvärmeverk och en solvärmeanläggning. Genom att använda en innovativ och exklusiv teknik som utarbetats av Enea producerar Archimede (Arkimedes) kontinuerligt elkraft från solen. Detta projekt är unikt i världen även med tanke på att det utnyttjar fem nya patent, bl. a. ett som rör värmealstrande vätskor dvs. vätskor som hettas upp och avger värme som alstrar energi. De vätskor som använts hittills har kunnat hettas upp till 300 grader. I Archimede-projektet har man nått temperaturer på upp till 550 grader, samma temperatur som för fossil ånga, vilket gör en integrering med traditionella kraftverk möjlig och bidrar till ett stabilare energisystem.

4.3.2 Kommittén rekommenderar EU-institutionerna att göra stora satsningar i denna riktning och vidta särskilda åtgärder för att stödja utvecklingen av solvärmeanläggningar.

4.3.3 Kraftvärmeproducerad elkraft och värme skulle, både genom att man använder den överskjutande värmen i samband med elproduktion för uppvärmning och genom att man använder spillvärme för att producera el (t.ex. från ugnar), kunna innebära en enorm ökning av effektiviteten i utnyttjandet av bränslet – från 35 % till 70 %. För de systemansvariga bör man ta hänsyn till merkostnaden för distribuerad generering och aktiv distribution och uppmuntra till att nödvändiga investeringar görs, men samtidigt måste man vara medveten om att grundförutsättningarna ser helt olika ut i medlemsstaterna. Kommittén delar kommissionens vilja att utveckla energieffektiva kraftvärmeanläggningar, även om standardiseringen av beräkningsmetoderna har uppskjutits till 2010 och ursprungsgarantier utfärdas för vilka det inte alltid kan verifieras om de motsvarar minimikraven. Kommittén undrar om det inte vore möjligt att minska tiden för att harmonisera beräkningsmetoderna, något som skulle möjliggöra utvecklingen av en inre marknad för kraftvärmeproducerande utrustning. Skillnader i bestämmelserna i olika länder lägger i dag hinder för detta. I dag har varje medlemsstat möjlighet att anta egna beräkningsmetoder för att bedöma effektiviteten i anläggningarna och ge dem tillgång till gemenskapsystemet, vilket borde överensstämma med direktivets föreskrifter. I praktiken är det inte så och anläggningarna företer mycket skilda resultat om de underställs beräkningsmetoder från olika länder. Harmoniseringen är ett effektivt instrument också för att motverka bedrägerier. EU:s insatser bör förstärkas eftersom resultaten av den första kontrollen den 21 februari 2007 inte ligger i linje med de strategiska målen, vilket framgår av medlemsstaternas utvärderingsdokument om framstegen i utvecklingen av kraftvärmeproduktion i syfte att öka den andel el som produceras genom kraftvärme.

4.3.4 Kommittén vill uppmana kommissionen och rådet att öka sina ansträngningar att stödja programmen för "trigeneration", som använder överskottsvärme även till avkylning. I dessa anläggningar är effektivitetskoefficienten, alltså förhållandet mellan kylan som avges och värmen som tillförs särskilt hög. Medan koefficienten för traditionella anläggningar är 2,0 uppnår man i dessa anläggningar en koefficient på 0,7–1,3, beroende på vilken värme som används [8]. I handeln finns redan regeneratorer för träavfall som kan använda produkter från beredning av frukt (kärnor och skal) eller jordbruksprodukter (olivavfall och majskolvar), sågspån och annat avfall från träindustri, kvistar, bark, kaffebönsskal, palmavfall, industriavfall och använda förpackningar. 100 kilo av sådant avfall ger en kontinuerlig effekt på 70 kW (med en topp på 80 kW) och 130 kW i form av värme och avkylning. Ett ton träavfall som kostar 70 euro ersätter 160 liter bensin som kostar 175 euro.

4.3.5 Kommittén anser att det är lämpligt att genomföra en kampanj och åtgärder för att begränsa materialanvändningen i förpackningar, och öka återvinningsmöjligheterna. Det går åt oerhört mycket energi för att producera och göra sig kvitt förpackningar eftersom de flesta inte är biologiskt nedbrytbara utan en stor källa till föroreningar.

4.4 Marknadens funktion

4.4.1 Energimarknaden utnyttjar inte i dag den möjliga potentialen och det krävs större öppenhet i fråga om den verkliga effektiviteten i anläggningarna och förlusterna i ledningsnäten. Gas- och elmarknaderna har inte avreglerats fullständigt. Bristen på öppenhet i fråga om prisbildningen och själva liberaliseringsprocessen är ett hinder för en effektiv energieffektivitetspolitik. Prispolitiken inom sektorn bör uppmana till besparingar och energieffektivitet, särskilt i fråga om fossila bränslen, och uppmuntra användningen av förnybar energi. Det verkar i detta sammanhang lämpligt att juridiskt sett göra en tydligare åtskillnad mellan de företag som har tekniskt monopol och dem som verkar i fri konkurrens, en åtskillnad som föreskrivs i direktiven om avreglering av elmarknaden respektive gasmarknaden (direktiven 2003/54/EG och 2003/55/EG), samtidigt som ägandet separeras på ett striktare sätt.

4.4.2 Prispolitiken inom sektorn bör uppmuntra till besparingar och energieffektivitet, särskilt i fråga om fossila bränslen, och uppmuntra användningen av förnybar energi. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot svaga konsumentgrupper, i enlighet med den princip som garanterar att de ska ha tillgång till den energi som motsvarar grundläggande elbehov, samtidigt som energisparande ska vara intressant ur ekonomisk synpunkt. Exempelvis kan det vara lämpligt att använda ett avgiftssystem som innebär reduktioner för de fattigaste grupperna, men bara upp till en viss förbrukningsnivå, eller ekonomiskt stöd till familjer.

4.4.3 Ett intressant experiment för att främja energisparande är användningen av elektroniska mätare, som möjliggör fjärrstyrd energidistribution och hjälper till att reglera belastningen på näten. Enel har gett sina 30 miljoner kunder kostnadsfria elektroniska mätare, och enligt denna italienska eloperatör innebär rationaliseringen av elanvändningen, som även sker med hjälp av en målgruppsinriktad prispolitik, att produktionen kan utnyttjas bättre, särskilt när belastningen på nätet är låg. "Elektroniska mätare bidrar till att öka slutanvändarens medvetenhet, genom att ett mer rationellt utnyttjande av resurserna främjas." Den har fått erkännande som ett instrument för energieffektivitet i enlighet med direktiven om energitjänster och försörjningssäkerhet.

4.4.4 Modellen med så kallad distribuerad generering, det vill säga en mångfald olika, även små producenter, medför en rad nya problem när det gäller nät med medelhög och låg spänning som endast är avsedda för ström i en riktning. Det krävs omfattande investeringar för att näten ska kunna förnyas, så att man kan börja tillämpa nya produktionsmetoder. Decentraliserad produktion innebär naturligtvis mindre förluster i samband med överföringen, men de investeringar som krävs är mycket stora och motståndet är stort ute i regionerna även mot små centraler.

4.5 Inom transportsektorn har man lagt mycket energi på att minska förbrukningen och utsläppen, men det finns ändå skäl att begära ytterligare satsningar eftersom detta är den sektor där förbrukningen ökar mest och en av de sektorer som ger upphov till mest växthusgaser. (Utsläppen av koldioxid från vägtransporter ökade med 26 % mellan 1990 och 2004.) Beroendet av tredjeland för bränslen som används för transporter (som till 98 % består av fossila bränslen) ökar den europeiska industrins ansvar för att bidra till energieffektivitet, minskade utsläpp och minskad import av oljeprodukter och gas.

4.5.1 Kommissionen har nyligen gett marknaden en tydlig signal genom beslutet att genom lagstiftning uppnå målet på 120 g CO2/km, märkning av fordonsdäck med särskilda gränser för högsta tillåtna rullmotstånd och ändring av kraven på bränsle, bensinblandningar som innehåller mycket etanol, biobränslen samt bränslen som innehåller små mängder kol och diesel samt mycket små mängder svavel. Under årtiondet 2011-2020 ska de europeiska leverantörerna minska utsläppen av de växthusgaser som bildas vid raffinering, transport och förbrukning av bränslen, och efter denna period ska koldioxidutsläppen ha minskat med 500 miljoner ton. Bakgrunden till denna lösning är att utsläppen minskade från 186 g CO2 km till 163 g CO2 km mellan 1995 och 2004, en minskning med bara 12,4 %, samtidigt som den genomsnittliga motorstyrkan ökade avsevärt, vilket innebär att det är svårt att minska de skadliga utsläppen. Med tanke på detta motsägelsefulla förhållande vore det lämpligt att höja skatten på lyxfordon som inte är energisnåla, något som gjorts i vissa medlemsstater. Kommissionen uppskattar att koldioxidutsläppen kommer att ha minskats med ytterligare 400 miljoner ton 2020.

Biltillverkarorganisationen ACEA har begärt att tidsfristen ska förlängas från 2012 till tidigast 2015, och att alla berörda aktörer ska involveras, vilket expertgruppen CARS 21 har rekommenderat. Om dessa åtgärder inte kombineras med långsiktiga planer för ändring av modellerna kommer de enligt de europeiska tillverkarna att medföra orimliga kostnader för de europeiska företagen.

4.5.2 Kommittén vill peka på en risk med att i stor utsträckning ersätta fossila bränslen med biobränslen, nämligen att livsmedelsproduktionen och bränsleproduktionen kan komma att konkurrera om de odlingsbara ytorna, och att livsmedelspriserna kan skjuta i höjden och närma sig priserna för energiproduktion, som i sin tur kan närma sig priserna för fossila bränslen. Det kan därmed uppstå en konkurrenssituation [9] där svältande människor i Syd ställs mot bilister i Nord. Det är helt klart ett etiskt problem att länderna i Nord tillverkar bränsle med hjälp av jordbruksresurser som skulle kunna rädda miljontals liv i det underutvecklade Syd. Hela majsproduktionen i Iowa skulle kunna användas till etanolproduktion. Om man tänker på att bränslemängden i en fulltankad stadsjeep, 25 gallons, dvs. 94,5 liter, motsvarar en persons årliga livsmedelskonsumtion, blir problemet tydligt och kräver någon sorts lösning. Kommittén håller på att utarbeta ett särskilt yttrande på detta tema [10].

4.5.3 EESK konstaterar att kommissionen å ena sidan uppmuntrar frivilliga avtal och å andra sidan annonserar obligatoriska åtgärder. Kommissionen inser att självregleringen har en viktig roll när den "gör det möjligt att uppnå målen snabbare och på ett mer ekonomiskt sätt än vad lagreglerade skyldigheter kan åstadkomma. Frivilliga avtal kan vara fördelaktigare än lagstiftning. De kan ge snabba framsteg som beror på det snabba och ekonomiska genomförandet. Och de möjliggör flexibla lösningar som är förenliga med tekniken och inriktningen på marknaden". Kommittén uppmanar kommissionen att noga undersöka orsakerna till att den europeiska bilindustrin, som investerar mer i forskning och utveckling än andra industrier, inte gör större framsteg i fråga om koldioxidutsläppen. EESK instämmer i kommissionens påstående att en strikt lagstiftning inte alltid gör det möjligt att utnyttja forskningspotentialen fullt ut eller att göra framsteg i de lösningar som krävs.

4.5.4 Byggsektorn spelar en avgörande roll när det gäller införande av energieffektivitet både i fråga om nya byggnader och när det gäller renovering av befintliga byggnader. I en rad länder uppvisar sektorn dock eftersläpningar när det gäller förbättrade metoder, och har motarbetat införandet av högre standarder. Det behövs kraftfullare insatser för att samtliga berörda inom sektorn ska få upplysning om behovet av högre standarder och om hur dessa kan uppnås. De behöver även övertygas om att ständigt eftersträva en ledarposition till förmån för högre effektivitetsstandarder i stället för att motarbeta förändringar. Planerare, ledare och hantverkare inom samtliga delar av byggsektorn behöver ny utbildning om vad som kan uppnås med energieffektivitet, och nya incitament behövs för att högre nivåer ska uppnås

4.6 Kommittén vill ge sitt fulla stöd åt de finans- och skattetekniska stimulansåtgärder och strategier som kommissionen föreslår och uppskattar särskilt EIB:s och EBRD:s deltagande men även påpekandena om att ekonomiskt stöd från banksystemet i EU behövs för att genomföra de nationella energiplanerna. För detta ändamål är det särskilt viktigt att undanröja de kvarstående hindren för att garantera de så kallade energitjänstföretagens rättssäkerhet.

4.6.1 Kommittén efterlyser en särskild konferens om hur energieffektivitet ska finansieras, i syfte att öka aktörernas medvetenhet och uppmuntra den europeiska banksektorn att delta i genomförandet av en omfattande modernisering av den europeiska ekonomin. Bankerna skulle kunna lansera en sorts "millennietävling", där man premierar de banker som hittat bäst lösningar för att finansiera energieffektiviteten.

4.7 Enligt kommitténs uppfattning är det ytterst viktigt att den allmänna medvetenheten ökar, något som nationella och lokala myndigheter, tillverkningsindustrin och energitjänstföretagen kan bidra till. De regionala myndigheternas roll som "neutral" informatör i allmänhetens tjänst bör stärkas. De positiva resultaten av energibesparingsinitiativ bör framhållas. I reklam bör energieffektivitet och miljövänlighet framhållas som de faktorer som ger produkterna verklig kvalitet. Begreppet statussymbol, som i dag alltför ofta förknippas med energislukande produkter, skulle då kunna förändras i positiv riktning. Kommittén stöder inrättandet av en "borgmästarförsamling", men anser att målet att samla endast de 20 främsta europeiska städerna är alltför blygsamt. Man bör sätta upp mycket ambitiösare mål och de lokala erfarenheterna bör utnyttjas. En särskild portal för utbyte av goda erfarenheter mellan stora, medelstora och små städer inom EU, där över 80 % av den europeiska befolkningen bor, skulle ge utmärkta möjligheter till kontakter mellan lokala administratörer med ansvar för den grundläggande stadstrafikpolitiken, t.ex. inom alla närtjänster som direkt påverkar allmänheten. Att certifiera kommuner med hög energieffektivitet (den lilla italienska kommunen Varese Ligure fick det första certifikatet) är säkert ett viktigt incitament för att lokala myndigheter ska vidta åtgärder för att förbättra energieffektiviteten. Kommissionen skulle kunna utlysa en "europeisk energieffektivitetstävling" i europeiska skolor och belöna lösningar som förenar besparingar och kvalitet samt ger bäst resultat.

4.7.1 Kommittén beklagar att handlingsplanen inte beaktar den viktiga roll som arbetsmarknadsparterna och den sociala dialogen kan spela på alla viktiga nivåer, när det gäller att utvärdera, främja och utveckla politik för energisparande. Kommittén önskar att kommissionen aktivt ska verka för att hållbarhetstemat införs i den sociala dialogens nuvarande strukturer på olika nivåer, framför allt i de sektorsrelaterade strukturerna och de europeiska företagsråden. En arbetsplatsorienterad satsning som innebär högre kvalitet på informationen till samt rådfrågningen och medverkan av arbetstagarna kan bli en ren guldgruva för energibesparingar. Industrins produktionsprocesser och nya teknik, arbetstagarnas mobilitetsproblem, återanvändning och distansarbete är bara några av de områden som kan nämnas i detta sammanhang. Det är därför absolut nödvändigt att involvera arbetstagarna i strategierna för energieffektivitet. Ett område som arbetsmarknadsparterna skulle kunna undersöka är kollektivöverenskommelser som ger arbetstagarna en del av de besparingar som företaget genomfört, genom ett verkligt partnerskap. Fackföreningarna kan ha en viktig roll för kunskap och medvetenhet, både på EU-nivå och nationell nivå, genom att bidra till spridningen av välfungerande metoder.

4.7.2 Det är viktigt att insatser på området energibesparing knyts till välfungerande metoder för företagens sociala ansvar, särskilt i multinationella företag. För att detta ska fungera behövs en förstärkt social dialog där samtliga frågor som rör energieffektivitet tas upp, för att vi ska kunna gå vidare i utformningen av en förnuftig europeisk strategi för kolförbrukning, och därvid beakta alla negativa hälsoeffekter, t.ex. fina partiklar, som nu utgör ett akut problem i många europeiska städer. Spridning av välfungerande metoder, t.ex. införande av kolfria skrivare och andra initiativ bidrar till att människor blir medvetna om och positiva till hållbarhetspolitiken.

4.8 Att frågan om förbättrad energiintensitet har en internationell dimension framhålls tydligt av kommissionen. Kommittén stöder förslagen till partnerskap och genomförandet av ett internationellt ramavtal. När det gäller den aviserade internationella konferensen om energieffektivitet påpekar kommittén att man inte bör underskatta hur viktigt det är att länderna i AVS-, Euromed- och grannskapspolitikprogrammen får delta. Internationellt samarbete är nödvändigt för att uppnå en hållbar utveckling och de diplomatiska ansträngningarna måste öka för att man före 2009 ska kunna enas om ett nytt internationellt protokoll när Kyoto-protokollet löpt ut. Detta blir ämnet för den konferens som kommer att hållas i år på Bali.

4.9 Den europeiska industrin, som håller på att utveckla betydande energibesparande teknik, kan genom industrisamarbete i hög grad hjälpa andra länder att förbättra elproduktionens kvalitet, energiförbrukningen och de utsläpp av växthusgaser som den leder till, och bidra till att minska den globala konsumtionen.

Bryssel den 27 september 2007

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Dimitris Dimitriadis

[1] L. Brown, www.earthpolicy.org och FAO:s rapport 2005.

[2] Faktor 4. Fördubbla tillgångarna genom att halvera resursförbrukningen (U. Weizsäcker, A. Lovins m.fl.).

[3] "Transporter i städer och storstadsområden", TEN/276, föredragande: Ribbe.

[4] "Energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning", föredragande: Voles.

[5] I direktivets artikel 15.2 föreskrivs ett moratorium på tre år innan genomförandet ska verkställas om medlemsstaten kan visa att det finns en brist på kvalificerade och ackrediterade sakkunniga. Detta innebär att medlemsstaterna får möjlighet att senarelägga införandet av energicertifikat och att uppskjuta inspektioner av värmepannor och luftkonditioneringssystem. Detta innebär, i enlighet med kommissionen, att det är föga troligt att rådet kommer att vilja öppna detta kapitel före 2009. Men innan de åtgärder som man väntar ska ge önskat resultat kan genomföras i praktiken kommer det att ta flera år innan ett nytt direktiv på området kan antas.

[6] "Confronto tra modelli di valutazione per la stima dell'impatto energetico e macroeconomico dello standard Passivhaus – Giulio Scapin – Universitetet i Padova – [2005-06]" 30.5.2007 – Tesi on-line.it.

[7] Det finns också skäl att beakta att många av de transformatorer som används i dag innehåller ämnen som anses vara bland de mest skadliga för människan: PCB (polyklorerade bifenyler). Det beräknas till exempel att cirka 200000 av de cirka 600000 transformatorer som finns enbart i Italien innehåller PCB. Det handlar om ett ämne som har mycket goda värmeisolerande egenskaper, vars skadlighet i samband med brand inte var känd vid den tid när materialet användes i stor omfattning. Det kan därför vara lämpligt att ersätta dessa transformatorer.

[8] Ur italienska Wikipedia: "Ett särskilt område inom kraftvärmesystemen är trigeneration, som inte bara går att använda för elproduktion, utan även gör det möjligt att utnyttja värmen från transformationen till att framställa kylenergi, det vill säga kylvatten till luftkonditionering eller industriprocesser. Värme kan omvandlas till kylenergi genom en absorptionskylprocess som grundar sig på förändring av kylmedlets konsistens i kombination med det ämne som används som absorptionsmedel."

[9] L. Brown, www.earthpolicy.org och FAO:s rapport 2005.

[10] TEN/286 – Lägesrapport om biodrivmedel (föredragande: Edgardo Maria Iozia).

____________________________________________________________________________________

Kristofer Blockhammar - Affärsområdeschef Skandinavien

Kristofer Blockhammar ser fantastiska framtidsutsikter och en enorm marknad för LED & LED´s innovativa produkter och system. Han har lång erfarenhet av att arbeta med energieffektiva produkter och system. Den tekniska utvecklingen har kommit långt och belysningsystemen är så effektiva att en investering i produkterna och systemen ger en mycket tilltalande pay-back tid. Den här tekniken kommer att ytterligare utvecklas och sannolikt tillämpas på många områden.

Direkt: +46 (0)73 679 35 50

E-post: kristofer.blockhammar@ledochled.se